Grattis på födelsedagen Annica, såg igår att du fyller år idag, men jag kommer inte åt fb idag (vilket är förutom min blog det enda sätte jag kommunicerar med omvärlden). GRATTIS!!!!!

Igår blev jag trettiplus............... HURRA ÄNTLIGEN!!!!!!

Anyway, pratade med mamma och pappa och fick en massa gratulationer per sms och mail. Men det som värmde mest var min brors tribute i sin FB-status och mail från mina kära vänner hemma som dels är jättebusy med jobb och nyfödda barn! TACK alla ni som grattade mig! Ni som inte gjorde det....may you rost in hell. Ni hade uppenbarligen viktigare saker för er än att gratta mig;-) hmpf.

Jag fick frukost på sängen. Te, en liten Hello Kitty ostkaka och en chokladask i form av ett hjärta av mitt hjärta.

Senare på kvällen käkade jag och Tobias middag på Mare (vi åt kött!)

Annat än det, så jobbar jag i snitt 10-11 timmar om dagen med min struktur och min rygg och nacke är helt paj. 

Personen på tryckeriet till personen på Starbucks:

-No I promise, it is spelled with a G!

-Ok.

Notera under skylten; "P.C.P .Dining" ....... or Angel Dust as I like to call it.

Dörren var låst, so how?

I lördags så packade jag upp madrasserna som vi köpt på IKEA. Det är metallfjädermadrasser som var inplastade. En miljard små stötar sköts ut från madrasserna och in i mina fingrar. Det var det mest fruktansvärda jag någonsin varit med om, jag fick ont ända upp i knogarna och började må lite illa. Nu är jag rädd för de där madrasserna. 

Om jag får sova tills jag vaknar av mig själv så sover jag i 10 timmar. I helgen sov jag minst 30 timmar (räknar inte med en timme igår eftermiddag efter champagne brunch på the Westin). Den här gången så käkade jag bara sashimi, ost, beluga kaviar och lite efterräter. Det är ingen idé att bara äta goda saker när man är på brunch, det måste vara sjukt goda och lyxiga saker man äter. Varför slösa sin aptit?

Anyway, helgen har gått i matens tecken, sushi i fredags och Sichuan i lördags. Gick även till gymet och sprang i 25 minuter. Det var asjobbigt, mest för att hela min kropp började klia. Jag har rivmärken på min kropp från allt kliande. Det som var konstigt var att så fort jag slutade springa så slutatde den klia. Maria trodde att det var svettkörtlar som aldrig använts som vaknade till liv. Jag tror att jag är allergisk mot träning.

Nu ska jag skriva om hur livet är här för mig på Beida, eller Peking universitet.

Beida ligger i västra Peking och jag bor i östra delen av stan, så det tar ca 1 timme och 10 min att ta sig hit (om cykeln håller). 

Jag är hos en professor som varit doktorand till min professor, Pär, för länge sedan. Om jag uppskattar rätt så har han kanske 30-40 doktorander, en post doc (Dr Gao), en fakultetsanställd (Dr Liang) och en labmanager (Miss Li) samt lite löst anställda människor som en ingenjör som borrar i vårt rum och bygger en robot, två sekreterare och lite städhjälp. Han har också, om jag har förstått det hela rätt två labtekniker (som är studenter som vill bli doktorander) som jobbar för miss Li och ett antal ex-jobbare.

Jag sitter i det "seniora rummet" med ingenjören, Dr Gao och Erik (från Sverige). Det är så mycket folk här att man inte har sin egen labbänk utan försöker trycka ner sig där det finns rum (Dr Gao labbar inne i vårt rum) och skrivplatser finns överallt, majoriteten av doktoranderna har sina skrivplatser på lab (jag tycker mest synd om de som sitter brevid Coomassie-stainingen och kemikalie bänken).  På torsdagar 8.30 har vi gruppmöten med progress report och ibland pratar de engelska. På fredagar har de journal club klockan 19.30 till 21.30 Man fikar inte här (trots att professorn uppmuntrar till fika), men te dricks det i mängder och doktoranderna är här hela tiden. Men som någon sa, om man tjänar 800 i månaden, inte behöver laga mat, gratis tillgång till internet på labbet samt att alla ens kompisar är här, varför ska man gå hem? Hyran ligger på 4000 om året för ett rum i korridor. Själv kan jag tycka att de är nästan som gisslan här ute, de har inga pengar och kan inte ta sig från campus. Men alla verkar otroligt nöjda och hade det varit i Sverige så hade det säkert klagats jävligt mycket på fika rasterna. Trots dessa "förhållanden" lyckas de ändå göra forskning och publicera. Jag är ju lite "fri" så jag kommer in lite då och då (den här veckan har jag varit inne två ggr) mest för att jag inte haft så mycket att labba på och min bok som jag pluggar väger ett ton samt att nu sitter jag och jobbar på data, vilket jag lika gärna kan göra hemma. 

Det finns tusen saker till som jag skulle kunna berätta om, men jag måste spara på mitt stoff :-) 

Nu har vi äntligen köpt glödlampor och madrasser. Köpte bara lite extra skräp, som tre doftljus och lite julpynt. Men för att knyta an till det som jag skrivit förut om kinserna och IKEA. Igår var det en tjej som satt i en stol som var en del av en liten julskyltningen (två stolar ett bord uppdukat med lite porslin och en julgran) och tog en bild av sig själv med julgranen i bakgrunden. Jag fick nästan lust att ta en bild på mig och Tobias mot julgranen och använda den som julkort istället blev det en bild av henne.