Efter att ha varit hemma i drygt en månad nu så har jag hunnit reflektera över vissa saker. Till exempel, galningar.

Det har hänt ett par gånger nu att galningar börjar prata med mig på tunnelbanan. För en vecka sen var det en finlandssvensk konstnär (full) som ville måla av mig, han var även mycket ensam fick jag veta. Igår var det typ en sjökapten (full) som levde runt och hade konversation med tjejen som satt bredvid mig och pratade i mobiltelefon. Han svarade på hennes frågor som om hon ställde dem till honom, det tyckte han var jättekul. När hon gick av riktade han sin uppmärksamhet mot mig.

Om någon i Peking börjar prata med en på tunnelbanan så är det inte för att de är galningar utan för att de vill prata engelska. Det jag undrar är, var finns alla galningar i Kina?

Ett litet uppdateringsinlägg.

Ifall det mot förmodan skulle vara någon som inte vet om, så ska jag och Tobias med stor sannolikhet flytta till Singapore i början av nästa år.  Iom att jag ska disputera (förhoppningsvis i slutet av November) så kommer jag nog hem i Oktober och stannar tills vi åker. Tobias kommer nog hem till November. Tjing!