Min mamma är här! Hon ska stanna tom April och dels hjälpa till och ta hand om Olle när jag har börjat jobba. Mamma har börjat lära sig Olles schema samt buffning. Nu för tiden varvar Olle med att sova som en kung alt vakna ett par gånger per natt. Förut när han vaknade så somnade han om på typ 1 min. I natt vaknade han kl 2 och en timme senare gick jag o la mig. 

I veckorna som gått så har jag börjat träna så smått, vi har även varit och hälsat på lite släkt och varit ute på east coast (Olle fick gräva i sanden !). Jag håller mig sysselsatt med att åka på mamma-grupp och hälsa på lite andra vänner med barn i Olles ålder. Det börjar dra ihop sig till dagen D..som betyder att jag ska börja jobba :-(. Sen är det inte långt kvar tills jag kommer hem.

Olle är inne i vad jag kallar en hundfas. Tänk er en jättenyfiken alldeles för på hund, det är Olle. Han går på alla fyra, kommer när man ropar, är ganska klumpig (i jmf med en katt) och vill in och nosa överallt. Man kan även kasta en boll som han hämtar. Olle är så himla på, att han får andra barn att gråta. När jag var liten så var jag jätterädd för hundar och katter och den skräcken som jag upplevde när en hund ville nosa på mig kan jag se i dessa barns ögon när Olle har fått upp vädring. Hoppas att den här fasen går över snart.

PS, Olle går jättebra nu, men om det ska gå snabbt, så kryper man fortfarande.

Jag har lite nya kompisar.

Dels är jag ju med i en mammagrupp (med 10st mammor + bebisar från 12 veckor till 1 år) och sen har jag en annan ny kompis som ifs också är mamma, men som inte är med i mammagruppen. Alla dessa mammor är svenska, MEN jag har faktiskt lite andra mer internationella vänner (LÄS mammor) som bor här i huset. 

I veckan som var, så blev jag medbjuden på lunch på The Regent Hotel. Min kompis Lydia, från Taiwan, har ett kreditkort som tillåter 4 pers att käka italiensk buffe till priset av 3 pers. (här i Spore så har alla kreditkort och för att locka tills sig extra mycket kunder så ger man discount till folk med vissa kort. Lydia har alla kort, DBS, OUB, Citibank, OCBC etc.) Mycket prisvärd och asfräsch buffe med en massa mumsiga saker. Man tänkte att hur kan det vara så billigt tills vi fick in notan. Ett glas med cola kostade 10 sgd ca 50 spänn......vilken tur att jag bara drack en flaska San Pellegrino för 12sgd!

MEn det var iaf supertrevligt och de andra två som var med är japanska mammor i  vårt hus, så nu vet jag allt om deras liv.

Idag var jag och Tobias och käkade frukost hemma hos min andra nya kompis, Emma. Emma bor i ett jättefint condo, precis vid Sentosa och har Theo som är 18 månader.  Det var mycket trevligt! Hon hade bakat scones.

What else, igår käkade vi middag hos Anna och Andreas. Raggmunk med bacon, lingonsylt och  rårivna morötter, YUM! De hade även bjudit in ett annat par som bor  här i huset, Scott, Valerie och Ethan Miguel (18 mån). 

Ikväll ska vi iväg till min mammas kusin och käka popiah!

Mycket nya människor blir det.

From Singapore-liv

Mina nya vänner.

From Singapore-liv

min tallrik!

From Singapore-liv

Popiah-kväll.

Det är inte förrän ganska nyligen som jag förstått vad logistik är....alla i Singapore sysslar med logistik...

Anyway, vi har och kommer en tid framöver ha logistiska problem med vår bildhantering. Vår dator är nämligan kaputt och det blir då jobbigt med just bilder.

Därför kommer det bli bildlösa inlägg, men det gör ju inget för jag skriver ju så beskrivande att det nästan känns som om ni är här :-)

Vi brukar gå till parken tidigt på morgonen. Parken brukar vara full med aktiviteter. Grupper av folk som står och gör Tai Chi, Qi Gong, aerobicsoch vi får intre glömma svärdgruppen (fast med paraplyer) och solfjädergruppen. Det är lite som i Kina plus lite annat. Vissa springer, en del gör armhävningar o lyfter tunga stockar andra gör yoga.

I

Nu är det på riktigt!!!! Olle har vid 9 månader och tre veckors ålder börjat gå utan stöd. Shit, shit, shit.

Han har ju gått med sin vagn i ett par månader och de senaste veckorna har han ju gått längs med möbler. Men så igår vågade man släppa taget och gick till pappa. Tre små steg och nu är det inget som kan stoppa honom. Tre steg blev till fyra och sen till fem. Man kunde tom vända och gå åt vänster.

Såklart var det nog lite för mycket för Olle att processa och därför har han vaknat varje timme i natt...och gallskrikigt!

Anyway, filmbevis kommer snart (för mormor lyckades fånga allt med kameran).

Ni kanske inte vet att jag har fotfobi. Jag tycker att fötter rent generellt är mycket mycket äckliga. Jag skyller det på min bror som brukade trycka upp sina fötter i ansiktet på mig när jag var liten.

Anyway, när man åker tunnebana här så får man se mycket, inte bara fötter, utan allt från konstiga hudåkommer till en sjätte tå till håriga vårtor (som AK brukar säga; det är en freak show varje dag.....).

Det här är dock en vanlig syn. KLOR. Vissa kvinnor har otroligt långa tånaglar. UÄK!

From Singapore-liv